 |
|
|
 |
|
Sveriges grundlag slår fast att den
offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och den
enskilda människans frihet och värdighet. Detta är också något som har verklig
betydelse i våra dagliga liv. Sverige har under århundraden formats till ett
tryggt och säkert samhälle där vi tar hand om varandra. För oss svenskar är
solidaritet med medmänniskor självklart och viktigt.
Alla barn i Sverige har rätt till en kärleksfull och trygg uppväxt, och
alla föräldrar har skyldighet att ge barnet den omsorg, kärlek och fostran det
behöver. Barnet får aldrig drabbas när föräldrarna inte har möjlighet att leva
upp till sitt föräldraansvar. När föräldraansvaret allvarligt sviktar är det
samhällets ansvar att värna och garantera barnet en god och trygg upp-växt.
Samhällets yttersta ansvar för det ensamma barnet är oinskränkt.
Barn som omhändertagits och placerats
hos fosterföräldrar eller på en institution står under samhällets beskydd.
Under åren har många barn och unga genom samhällets insatser fått den omsorg
och kärlek de behöver och har rätt till. Men inte alla.
Utredningen om vanvård i den sociala
barnavården har intervjuat 866 personer som vuxit upp på barnhem eller hos
fosterföräldrar. Intervjuerna har avslöjat övergrepp och försummelser mot barn
i en omfattning som förfärat oss alla. Kvinnor och män har berättat om en barndom
präglad av kränkningar, hot och övergrepp.
Den svenska staten talar idag för hela det svenska samhället: politiska
beslutsfattare, tjänstemän. Statliga myndigheter, landsting och kommuner. Vi
riktar idag ett stort tack till alla er kvinnor och män som kanske för första
gången under hela ert liv haft mod att berätta. Det är berättelser som är
smärtsamma, men som varit oumbärliga för att blottlägga ett mörkt kapitel i
Sveriges historia.
Vi är djupt tacksamma mot er som har berättat, vi tänker på er som bär
ärren i tystnad inom er, och vi hedrar minnet av dem som drabbats men som inte
finns kvar i livet.
Det svenska samhället ber idag er
kvinnor och män som drab-bats om ursäkt. Det är en ursäkt utan förbehåll eller
för-mildranden. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige. Den moraliska
skulden för vanvården bärs av hela det svenska samhället. Ni stod som barn
under samhällets beskydd, men ni övergavs.
Vi ber idag om förlåtelse för samhällets svek. Ni placerades hos
fosterföräldrar eller på ett barnhem. Ni skulle ges värme och trygghet; ni
skulle ges en skyddad uppväxt. Men drömmen dog när de sociala myndigheterna
placerat er. Ni möttes istället av kyla och likgiltighet. Ni utsattes för våld
och övergrepp, ni ignorerades och nekades tillräckligt med mat och kläder.
Vi ber idag om förlåtelse. Samhället hade ansvar för att säkerhetsställa
att ni gavs en god uppväxt. Men det var ingen ansvarig som besökte er, ingen
som såg er, ingen som frågade er vad ni kände. Ni övergavs.
Det svenska samhället vill ge er
upprättelse, och dagens ceremoni utgör en viktig del av upprättelseprocessen.
Idag erkänner det svenska samhället offentligt sitt misslyckande. Ceremonin
genomförs för att ge upprättelse till er som drabbats.
Upprättelseceremonin är även en påminnelse och uppmaning till oss alla i
dag om att göra allt för att skydda det ensamma barnet. I dag vill vi alla med
gemensam röst ropa: Aldrig mer!
Ingen kan garantera att
övergrepp inte sker mot barn som i dag står under samhällets beskydd, men vi
kan alla lova att göra vårt yttersta för att värna barnen för att det inte ska
få hända igen.
Framfört
av riksdagens talman Per Westerberg
Blå Hallen, Stockholms Stadshus
21 november 2011
Upprättelsetalets omslag 
Upprättelsetalets omslag
Följebrev bifogad ovanstående skriftliga ursäkt
Den 27 december 2011 kom svaret på mitt brev som skrevs den 12 december, se nedan, tillsammans med ett följebrev under-tecknat av Diana Ayoub:
S2011/11143/Sr
Bästa Pia!
Härmed sänder jag Dig en skriftlig ursäkt i form av talmannen
Per Wester-bergs tal vilket hölls under
upprättelseceremonin den
21 november 2011.
Diana Ayoub
Brevsvarare för barn- och äldreministern
Socialdepartementet
Regeringskansliet
Brevhuvud med regeringens logotype & Socialdepartementets avsändare
Brevhuvud med regeringens logotype & Socialdepartementets avsändare
BEGÄRAN OM OFFENTLIG/SKRIFTLIG URSÄKT
Barn- och äldreminister
Maria Larsson, KD
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
Begäran om en officiell
ursäkt till barnen som bodde på Skytteanska skol-hemmet i Tärnaby mellan åren 1928-1948
12 februari 2011 sände
jag över min bok HÖGA FJÄLL och DJUPA DALAR till Dig samt ett brev som handlade
om Skytteanska skolhemmet i Tärnaby där föräldrarna tvingades inackordera sina
barn på grund av att det saknades vägar och skolor i deras hembyar.
Det berodde i sin tur på svenska statens ovilja att
bidra med pengar till vägbyggandet som socknen bönade och bad om i nästan femtio
år.
E
n av de mest avlägsna byarna fick sin
efterlängtade landsväg först 1992!
Totalt torde det röra
sig om cirka tusen barn som bodde på institutionen; flertalet hela skoltiden
(sex år), några slapp undan med någon enstaka termin. Den hårda regimen startade
höstterminen 1928 och ändade först vid vårterminens slut 1948. Skolhemsbarnen behandlades
så illa att många av dem lider av det än idag.
I mitt brev skriver jag
att ”en senkommen ursäkt skulle säkert
kännas som en upprättelse.” I Ditt svar, S2011/1913/Sr, uppmanas jag att
lämna in ett remissvar angående Upprättelseutredningens betänkande. I
remissvaret, som insändes den 9 maj 2011, begär jag en offentlig ursäkt till alla
barn som tvingades bo på Skytteanska skolhemmet i Tärnaby mellan 1928-1948. Dessutom tar jag upp problemet med alla barn
som for illa på diverse Arbetsstugor.
Sedan dess har det varit
tyst från Ditt kansli, varför jag beslöt att ringa och fråga när den utlovade
ursäkten kunde tänkas publiceras. Dröm om min förvåning när jag upplystes om
att ”detta är inte något som sker automatiskt. Vill ni ha en skriftlig ursäkt
så här i efterskott, det vill säga efter den 21 november 2011, får ni inkomma
med brev eller e-post till Social-departementen eller
registrator@social.ministry.se
och begära ursäkten en gång till! Samma sak gäller för de som vill ha ekonomisk ursättning."
Detta besked är
förvånansvärt eftersom det i klartext betyder att de personer som redan gått
igenom en omfattande utred-ningsprocess får starta om från början igen! Är det
ens säkert att alla som har rätt till ekonomisk ersättning – eller en skriftlig ursäkt – känner till
era snåriga byråkratiska kringelikrokar och INTE missar det som ni redan lovat
dem?
Jag inväntar med
spänning Ert snara svar som givetvis bör innehålla vår begärda officiella
ursäkt!
Falun den 14 december
2011
Pia Wiman
Ingels Väg 61, 791
52 FALUN
Tel 023-654 35, mobil
070-395 54 35
Jultomte som tröttnat...
UPPDATERING ANGÅENDE VANVÅRDSUTREDNINGEN
Hopp om ersättning till vanvårdade fosterbarn
(TT och Ekot
2011-02-09)
Nu är
förväntningarna stora på att utredaren ska göra som i Norge och ge de drabbade
ekonomisk ersättning.
Mer än 250 000
barn har enligt vanvårdsutredningen varit placerade i svenska barn- och
fosterhem under de senaste 50 åren. Det finns ingen samlad bild av hur många av
dem som utsatts för vanvård, misshandel och övergrepp. Utredningen har
intervjuat 404 män och kvinnor som beskriver vad de utsatts för. Totalt ska
över tusen personer ha intervjuats innan utredningen slutredovisas för
regeringen i höst.
Riksförbundet Samhällets styvbarn uppskattar att runt 10
procent av de barn- och fosterhemsplacerade har utsatts för vanvård.
Av dem
bedöms mellan 2 000 och 4 000 personer kunna resa krav på ersättning, om
regeringen beslutar att införa ekonomisk kompensation.
Norge föregångare för ersättning till fosterhemsbarn
Norge framhålls
som ett föregångsland vad gäller ersättningar till fosterhemsbarn som behandlats
illa under placeringen.
Rettferdsvederlag är en statlig
ersättning till enskilda personer som farit illa. 2006 antog stortinget
en anpassad form av ersättning för personer som varit placerade inom
barnavården. Här sänktes beviskraven och större vikt läggs vid den enskildes
egen berättelse.
I Norge finns
även kommunala ersättningar som bygger på principen att kommunen är ansvarig
för beslut om placering av barn, oavsett om det gäller en institution eller ett
fosterhem i kommunen.
Snittersättningen
från staten ligger på cirka 200 000 norska kronor och från kommuner på närmare
500 000.
Drygt 2 000
barnhems- och fosterhemsbarn har fått ersättning i Norge.
Källa:
Upprättelseutredningen (SOU 2011:9) (TT)
Fosterhemsbarn får ingen ekonomisk ersättning (TT och Ekot 2011-09-10)
Det blir ingen ekonomisk ersättning för fosterhemsbarnen. Det beskedet gav idag barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) till TT. Enligt regeringen går det inte att på ett rättvist och rättssäkert sätt att betala ut ersättning till dem som utsatts för vanvård./I stället kommer fosterhemsbarnen få en ursäkt av svenska staten.
Reinfeldt backar om fosterhemsbarnen (TT 2011-09-13) Fredrik Reinfeldt säger att regeringen är beredd att backa i frågan om ersättning till fosterhemsbarn om det går att få en bred politisk uppgörelse om det. Det som/ hänt, och som enligt statsministern gör att regeringen öppnar för ett beslut som inte ansågs rätt för några dagar sedan, är de tre rödgröna partiernas initiativ i riksdagen samt att SD gjort klart att de vill ge de berörda ersättning.
(TT 2011-09-22) Barn- och
äldreminister Maria Larsson avstår
från att delta vid nästa veckas pressträff då slutrapporten om de vanvårdade
fosterbarnen presenteras.Orsaken är att regeringen är mitt i överläggningarna
med oppositionen om en statlig ersättning till de drabbade. Frågan är känslig
eftersom regeringen nyligen sade nej till ersättning, men därefter svängde och
sade sig vara beredd att diskutera frågan.
Vanvårdade barn får ersättning (TT 2011-09-28) Regeringen,
representerad av barn- & äldreminister Maria Larsson, KD, kom överens med
S, MP och V om att de vanvårdade barnen får ersättning, ett erkännande och en
ursäkt.
Överenskommelsen
innebär att oppositionspartierna kommer att skriva lagrådsremiss och
proposition. I arbetet ingår att tydliggöra för den nämnd som granskar fallen hur
bedömningarna för ersättning ska göras. Det gäller till exempel hur begreppet allvarlig art skall tolkas”. Nya sekretessregler kommer också att prövas i en kort
remissrunda.
Vanvårdade fosterbarn hedras med ceremoni (TT 2011-10-14)
En särskild upprättelseceremoni ska hållas för de som vanvårdats i fosterhem eller barnhem uppger socialdepartementet.Ceremonin hålls den 21 november i Stockholms stadshus och riksdagens talman Per Westerberg ska hålla det officiella upprättelsetalet./ Drottning Silvia kommer att vara där liksom representanter för regeringen, riksdagens partier och Sveriges Kommuner och Landsting. Landets
kommuner & landsting ersätter inte vanvårdade (TT 2011-10-24) - Bakgrunden till vårt beslut är helt enkelt att staten ensam har ansvaret för ersättningen.Dessutom är det inte möjligt för kommuner och landsting att ge ersättning ex gratia - av nåd, säger Håkan Sörman, SKL:s vd. Även den statliga upprättelseutredningens slutsats var att staten skulle stå för samhället ersättning till de drabbade, för att garantera enhetliga beslut./Men SKL:s besked gjorde medlemmar i Vanvårdad och bortglömd "fly förbannade", enligt presstalesmannen Peter Lindberg. - Vill kommunerna inte
göra upp med sitt förflutna har de inget på upprättelseceremonin att göra, säger
han. Skytteanska
skolhemmet i Tärnaby Skolhemsbarnen
som placerades där pga att det saknades vägar och skolor tackade NEJ
till både pengar och en storståtlig ceremoni redan från första början, men har
krävt att en offentlig ursäkt publiceras i diverse media där det klart anges
att den gäller samtliga barn som tvingades
bo på ”hemmet” mellan 1928-1948. Förhoppningsvis kommer regeringen också ihåg
att det fanns hårdhänta Arbetsstugor i Norrland på den tiden. Fosterbarnen
som intervjuades och deltog i den långvariga Vanvårds-utredningen har enligt min
uppfattning förödmjukats/förnedrats
ytter-ligare när barnministern Maria Larsson gick
emot sin egen utredning och samverkade i regeringsbeslutet att inte
ersätta dem ekonomiskt!
Barn- & äldreminister Maria Larsson. Foto: Claudio Bresciani, Scanpix
Brevväxling med socialminister Maria Larsson
Barn- och äldreminister Maria Larsson, KD
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
REMISSVAR
angående Upprättelseutredningens betänkande (SOU 2011:9)
12 februari 2011 sände jag över boken HÖGA FJÄLL och DJUPA DALAR till Dig samt ett brev som handlade om Skytteanska skolhemmet i Tärnaby där föräldrarna tvingades inackordera sina barn på grund av att det saknades vägar och skolor i deras hembyar.
Det berodde i sin tur på svenska statens ovilja att bidra med pengar till vägbyggandet som socknen bönade och bad om i nästan femtio år.
En av
de mest avlägsna byarna fick sin efterlängtade landsväg först 1992!
Totalt torde det röra sig om cirka tusen barn som bodde på institutionen; flertalet hela skoltiden (sex år), några slapp undan med någon enstaka termin. Den hårda regimen startade höstterminen 1928 och ändade först vid vårterminens slut 1948. Skolhemsbarnen behandlades så illa att många av dem lider av det än idag.
Utdrag ur Abraham Winkas faktabok Skytteanska skolans historia bifogas, bilaga 1.
I mitt brev skriver jag att ”en senkommen ursäkt skulle säkert kännas som en upprättelse.”
Jag har tacksamt tagit emot Ditt svar, S2011/1913/Sr, där jag uppmanas att eventuellt lämna in ett remissvar angående Upprättelseutredningens betänkande. Där föreslår utredaren bland annat en process bestående av ett erkännande av det som hänt och en ursäkt. Vid presskonferensen den 10 februari 2011 lovade Du att en sådan ceremoni kommer att anordnas. Information om datum, cere-monins exakta utformning, tidpunkt, praktiska arrangemang och vilka som deltar har ännu inte bestämts.
Sedan dess har ett flertal personer hört av sig, bland annat ett par av få överlevande från 1928-1930. Under samtalet berättar de om otäcka fysiska och verbala övergrepp, men eftersom de är över 80 år är de inte intresserade av någon officiell ceremoni med allt vad det innebär. Båda har lagt den här tiden bakom sig – om inte annat för att kunna överleva.
Allt eftersom brev, telefonsamtal och e-post strömmar in visar det sig att flertalet av skolhemsbarnen från 1930-1948 inte heller vill delta i den sorts ceremoni som Upprättelseutredningen föreslår, däremot vill de ha en officiell ursäkt som publiceras i olika medier.
Även rent formellt torde det vara rätt beslut. 1948 brann den gamla lärarbostaden, som låg snett mitt emot skolhemmet, ner till grunden och oersättliga gamla handlingar om skolans historia gick förlorade.
Dessvärre finns det fler barn som farit illa i norra Sverige, men som jag först nu fått kännedom om.
Några som hört av sig har påpekat att det inte var någon höjdare att bo på en ARBETSSTUGA heller. Det tycks också har varit trista inrättningar med hårdhänta ”uppfostringstanter”. Vill man hårddra det hela kan man ju säga att staten brydde väldigt litet i vad som hände med befolkningen – och speciellt barnen – i Norra Sverige:
”Under nödåren 1902-03 inrättades de första arbetsstugorna i norra Sverige. De hade två uppgifter. Dels att hjälpa nödlidande och fattiga barn i de avlägsna glesbygderna, dels att ge dem tillgång till en fullvärdig folkskola.
/Arbetsstugorna fungerade som internat med fri kost och logi. De inrättades helt på frivillig väg med insamlade medel. Sammanlagt inrättades i Norr- och Västerbotten 27 arbetsstugor och de kom att verka i 52 år fram till 1954.”
Texten har kopierats från länken
www.arbetsstugorna.se
Mitt förslag är att regeringen går ut med ett erkännande av det som hänt och en officiell ursäkt i olika medier till
1. samtliga
inackorderingsbarn som bodde på Skytteanska skol-hemmet i Tärnaby från höstterminen 1928 till och med vårterminen 1948 och
2. samtliga barn
som upplevde en hård barndom på olika arbets-stugor runt om i Norr- och Västerbotten under första hälften av 1900-talet.
Jag är övertygad om att denna senkomna ursäkt skulle upplevas som en upp-rättelse. Samtidigt vill jag tacka för Ditt engagemang!
Falun den 9 maj 2011
Henny Pia Wiman
Bostad 023-654 35, mobil 070-395 54 35
Hemsida
www.hogafjall-djupadalar.se
Flickor i arbete.
Fotografiet finns på Arbetsstugornas hemsida
Brevväxling med socialminister Maria Larsson
Barn- och äldreminister Maria Larsson, KD
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
Angående fosterbarn eller andra barn som farit illa
Jag är ett fosterbarn som redan i sjuårsåldern (1943) miste en trygg tillvaro pga att en rad katastrofer drabbade mina gamla fosterföräldrar. Istället för att gå i byskolan placerades jag på ett militärkafé, utsattes för ett sexövergrepp och returnerades till det gamla paret som vid det laget satts på undantag. Tre år senare inackorderades jag på Skytteanska skolhemmet i Tärnaby där en hårdhänt rasistisk föreståndarinna regerade i ensamt majestät.
Nu var förstås inte det här barnhemmet vilken slags social inrättning som helst. I Tärna socken, Lappland, saknades vägar långt in på 1900-talet. Familjer som levde i små grå stugor utan väg eller byskola var tvungna att inackordera sina barn i detta fasans hus där de alltså tillbringade sex skolår. Den hårda regimen startade redan 1928 och ändade först tjugo år senare vid vårterminens slut 1948. Själv behövde jag bara stå ut med denna föreståndarinna i två år, sedan kom en vettig människa dit som tog hand om oss på bästa sätt. Totalt tillbringade jag fyra år på ”hemmet”, på ferierna levde jag mer eller mindre i kappsäck.
När det gäller ”inackorderingsbarnen” rör det sig om cirka tusen ungar. En senkommen ursäkt skulle säkert kännas som en upprättelse.
Jag har skrivit en biografi, HÖGA FJÄLL och DJUPA DALAR, som handlar om tiden mellan 1930-1953. Handlingen är till största delen baserad på arkiv-dokument, dagböcker, brev, intervjuer och minnesbilder. Eftersom du håller på med utredningen om fosterbarn sänder jag ett exemplar till dig. Förhoppningsvis hinner du ögna igenom den, jag tror nämligen att den kan tillföra din utredning något. Hur många i Sverige har till exempel växt upp i 1800-talsmiljö med självhushåll i en socken som hade mer kontakt med Norge än Sverige? Och när gränsen stängdes 1940 uppstod nästa dilemma, hur övergår man från bytes-handel till penninghandel om man inte har några pengar? Det är i den rävsaxen som jag hamnar…
Boken har fått mycket fina recensioner:
Falun den 12 februari 2011
Pia Wiman
Bostad 023-654 35, mobil 070-395 54 35
Hemsida
www.hogafjall-djupadalar.se
Svar från Regeringskansliet:
S2011/1813/Sr
Bästa (Henny) Pia,
Jag skriver till dig för att sända ett varmt tack för ditt brev och självbiografin Höga fjäll och djupa dalar – en liten flickas vandring från Tärnafjällen till landet söröver. Jag blir mycket berörd av det du skriver och jag förstår att din uppväxt har varit svår och att minnena fortfarande gör sig påminda – jag beklagar detta djupt. Jag har den största förståelse för den besvikelse och upprördhet som du och andra fortfarande kan uppleva över vad ni utsattes för som barn, och dess brist på upprättelse som ni fått utstå sedan dess.
Min fundamentala utgångspunkt som kristdemokrat, ansvarig minister för socialtjänsten och själv förälder, är att det i varje barns grundläggande rättigheter ingår att få omvårdnad och växa upp under goda och trygga förhållanden samt att få utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar. Barnets bästa och barnets rätt att komma till tals skall vidare vara självklara utgångspunkter i alla åtgärder som rör barn inom socialtjänsten. Varje gång som det uppdagas att detta inte är eller har varit en självklarhet för barnet i fråga så blir jag alltid lika berörd, arg, och besviken; men också än mer beslutsam om vikten av att utforma ett välfungerande socialt skyddsnät som ska kunna hjälpa människor som befin-ner sig i utsatta situationer.
För ett år sedan lämnade den s.k. Vanvårdsutredningen (S 2006:05) en del-rapport om vad som framkommit i intervjuer med över 400 människor, när de i sin barndom var omhändertagna för samhällsvård i fosterhem eller på institution. I delrapporten återges den vanvård och de övergrepp som dessa personer utsattes för vid institutioner och familjehem. Utredningen fortsätter sitt arbete enligt det tilläggsdirektiv som regeringen gett. Slutdatumet är satt till den 31 september 2011 och utredningen kommer då att omfatta intervjuer med över 1000 personer.
Det är med uppriktig sorg och bestörtning som jag har tagit del av Vanvårds-utredningens två delredovisningar och alla de brev som jag har fått från personer som berättat om övergrepp under sin barndom. De som berättat om att de varit utsatta för vanvård och övergrepp har även, såväl till utredningen som direkt till regeringen, ställt krav på gottgörelse som bland annat handlar om en offentlig ursäkt och ekonomisk kompensation.
En förlorad barndom går aldrig att ersätta, men för såväl regeringen som för mig personligen är frågan om upprättelse till de drabbade mycket angelägen. Det var därför som vi tillsatte Upprättelseutredningen i februari 2010. En utredning som fick i uppdrag att lämna förslag till hur en upprättelseprocess kan utformas.
Den 10 februari 2011 presenterade Upprättelseutredningen sitt betänkande (SOU 2011:9). Ett samlat förslag med titeln ”Barnen som samhället svek – åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården”. I betän-kandet föreslår utredaren en process bestående av tre delar: ett erkännande av det som hänt och en ursäkt, kompensation till dem som utsatts samt åtgärder för att förhindra upprepning.
Efter medias rapportering Upprättelseutredningens förslag har många personer hört av sig och undrat över vad som kommer att hända härnäst. Flera personer har även frågat om vad de själva kan göra för att kunna tillförsäkras ett deltagande i den upprättelse som det skrivs och talas om (min kursivering).
Med anledning av dessa frågor vill jag i följande stycken ge övergripande information om: (1) den ceremoni som jag lovat ska genomföras, och (2) vad som händer med utredningens förslag om exempelvis ekonomisk ersättning. För mera ingående svar, samt svar på angränsande frågor, hänvisar jag till den information som inom kort kommer att publiceras på Socialdepartementets hemsida:
www.regeringen.se/social
1. Utlovad ceremoni
Vid presskonferensen för Upprättelseutredningen den 10 februari 2011 lovade jag att en ceremoni kommer att anordnas med syftet att uppmärksamma dem som utsatts för vanvård och övergrepp. Datumet för ceremonin är inte bestämt, varför vi kommer att återkomma med mer information om exempelvis ceremonins exakta utformning, tidpunkt och vilka som deltar samt praktiska arrangemang.
2. Utredningens förslag om bl.a. ekonomisk ersättning
Regeringen och riksdagen har ännu inte tagit ställning till Upprättelseutredningens övriga förslag, exempelvis förslaget om ekonomisk kompensation.
För närvarande remissbehandlas utredningens förslag. Remissförfarandet är ett viktigt steg i lagstiftningskedjan, och innebär att myndigheter, organisationer och andra berörda får lämna sina synpunkter på förslagen. Även privatpersoner kan lämna remissvar. Sista datumet för att lämna remissvar är satt till den 15 maj 2011. Remissvaren kommer sedan att sammanställas. Först därefter kommer regeringen att ta ställning till förslagen, däribland förslaget om ekonomisk ersättning.
För mer information om exempelvis ceremonin och Upprättelseutredningens förslag, vill jag åter rekommendera Socialdepartementets hemsida där vi konti-nuerligt kommer att publicera aktuell information.
Låt mig även få nämna att det är många personer som jag vet har det mycket svårt i och med minnen som gör sig än mer påminda genom bland annat Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen. Därför vill jag uppmärksamma att det finns jourhavande personer som är beredda att ta emot samtal om detta och som kan nås på:
Röda Korsets telefonjour
– 0771-900 800 (alla dagar)
Nationella
hjälplinjen
– 020-22 00 60 (alla dagar 13-22)
Avslutningsvis vill jag tacka för att du tog dig tid att skriva till mig! Det betyder mycket för mig att få ta del av ditt brev och din bok. Frågan om upprättelse för de drabbade är ytterst angelägen för mig personligen och för övriga i regeringen.
Jag önskar dig det bästa!
Stockholm i mars 2011
Med varm hälsning,
Maria Larsson
Barn- och äldreminister
|
|
 |
|
|
|